Av våra svenska trastar känns ringtrasten som den svåraste trasten att komma nära. Inte nog med att den helst häckar på otillgängliga fjällsluttningar. Den känns dessutom skyggare än andra trastar. Möjligtvis i konkurrens med dubbeltrasten.
I fjällen har jag faktiskt aldrig sett ringtrast trots att jag ofta hört den sjunga. Men under vårsträcket brukar det rasta ringtrast på lite mer tillgängliga platser som fotbollsplaner och andra större gräsytor och då har man större möjlighet att se dem.
De brukar dock hålla sig långt bort från oss människor och om de rastar tillsammans med andra trastar så är de enligt mig de som flyr först om man kommer för nära.
Därför var det lite extra kul den där gången innan jobbet när jag skulle kolla om en ringtrast var kvar vid Lövudden i Västerås och den var kvar och dessutom ganska obrydd av min närvaro.
Fotad vid Lövudden den 12 april 2016
Lämna ett svar