Den här fågeln har jag ju fotat för ganska länge sedan, långt innan jag började med den här serien blogginlägg, men då räknades inte mandarinand som spontant förekommande i Sverige, så därför har jag hoppat över den.
Jag har en liten hatkärlek till denna fågel. Att den är en praktfull fågel råder inga tvivel om och hade den varit en ovanligt förekommande fågel i små fjällsjöar hade jag bara älskat den.
Men nu är det en från början förrymd fågel som etablerat sig här och kryssbar eller inte, så är den en parkanka för mig.
Att den dyker upp stadsnära gör ju dessutom att den väcker en hel del uppmärksamhet och media hakar gärna på och jag har redan skrivit om vad jag tycker om vad VLT sysslade med när någon började påstå att en mandarinand i eklipsdräkt var en hybrid.
Det var kanske en av de mer bisarra historier jag hittat om mandarinand i media. Att de dessutom inte lyssnade på mig utan lät mina påståenden vara som en del i en debatt var ju smått absurt.
Desto vanligare är det annars att lokala journalister googlar fram att mandarinand förekommer i östra Asien och gör en nyhet om en långväga gäst, när det i själva verket rör sig om en lokalt förekommande art. Ingen skriver så om fasaner som också är en asiatisk art som precis som mandarinanden importerats av engelsmän till Europa.
Att den väcker uppmärksamhet bland allmänheten tycker jag bara är roligt, det gör att fler kanske upptäcker hur fascinerande fåglar är.
Lämna ett svar