Fåglar jag fotat – svarthakad buskskvätta

—

av

Johan Karlsson
i

Det här är en art som har en liten speciell plats i mitt hjärta. Det var nämligen denna som var min 300:e art i Sverige.

300 arter var tidigare en drömgräns, men det var innan fågellarm och internet och framförallt långt innan jag gav mig på att skådaskådaverb ~skådade, ~skådar, ~skådatAtt titta på fåglar. Vi säger sällan att vi fågelskådar -Ska du med och skåda i helgen? fågel på det aktiva sätt jag skådar nu.

Då fick man slitaslitaverb ~sletAtt jobba hårt för att upptäcka fåglar, att skåda intensivt och leta genom en lokal noggrant. Vanligt som uppmaning när det är bra läge för ovanliga fåglar. Ut och slit! hårt och det var exklusivt att ha sett 300 arter. För att komma upp i samma bedrift nu måste man nog upp i 400 arter. Men det blir ändå inte samma bedrift eftersom öppenheten med larmlarmsubstantiv ~larmen, ~larmetEtt meddelande om ett fynd av en ovanlig fågel. Det finns fler olika lokala, regionala och nationella larmsystem för fåglar. och rapporter på artportalen gör att det blir ganska enkelt att veta vart man ska åka för att hitta en viss art.

Nej nu får man titta lite på den s.k ädellistan. Det är en listalistasubstantiv ~listan, ~listornaSe krysslista med fåglar man hittat själv. Man brukar skilja på primärskådning och sekundärskådning. Den förstnämnda är att ge sig ut och upptäcka fåglar på egen handhandsubstantiv ~handenFåglarnas yttersta vingfjärdrar kallas handpennor och framförallt med rovfåglar brukar vi prata om hand. utan att först har kollat på artportalen. Den andra handlar mer om att man åker dit någon spännande art hittats.

Själv ligger jag runt 240 på min ädellista, men jag tycker det är lite svårt hur man ska tänka till ganska vanliga arter så jag vet inte riktigt säkert.

Kommentarer

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.