Efter två år med riksstämma på zoom var det äntligen dags att träffas fysiskt för en stämma i BirdLife Sverige. Det rent formella delarna av mötet tycker jag funkar bra via zoom, men en fysisk stämma som pågår en hel helg är ändå oslagbar som helhet. Seminarium, mingel, nätverksbygge och trevligt umgänge bland föreningsfunktionärer från hela landet. Alla brinner vi för fågelskydd, fågelintresse och fågelforskning.
Lägg till god mat och lite trevlig skådning på det så har man en perfekt helg.
Jag brukar ju vara där som representant för Västmanland, men jag har ju avgått som ordförande och nu var jag där som gäst och som nominerad av valberedningen som styrelserepresentant i BirdLife Sverige.
Det kan ju ibland storma på möten likt denna när folk från norr till söder ska enas, men i år flöt det på bra och stämman gick på valberedningens förslag så nu börjar ett nytt och spännande uppdrag i mitt fågel- och föreningsliv.
Samtidigt som jag var i Sigtuna så hade vi faktiskt en exkursion till Tåkern som jag lyckats dubbelboka. Men det löste sig fint. Inte så många anmälda och de som åkte hade en riktigt bra dag fick jag rapporter om från Benjamin som var med.
Det började med en svarthuvad mås och skäggmes. När de var klara med Tåkern tog de en omväg hem och kryssade vitögd dykand. Så nu har Benjamin äntligen en art jag saknar. Ytterligare ett nytt steg i min skådarkarriär.
Vi hann ju med lite skådning innan våra möten och förhandligar både lördag och söndag morgon. I lördags var vi vid Fysingen, en lokal jag besökt flera gånger tidigare. 4 x tror jag att jag har där faktiskt.
Nu blev det lite årskryss i form av småfläckig sumphöna, ladusvala, ägretthäger och lövsångare. Skönt att jag kunde fortsätta att hålla undan för Benjamin på årslistan och kul att vi har lite kamp i år.
Idag besökte vi en för mig ny lokal. Askare hage. En typisk mälardalslokal med en vassvik och strandängar omgiven av ekar och skogsbackar.
Dåligt med rapporter på Artportalen gjorde att vi inte hade några högre förhoppningar om nya årskryss. Någon svala för de som eventuellt missade det igår kanske.
Men när vi kom till tornet hörde vi ett karaktäristiskt surrande från en vassångare. För många är den säkert mest förknippade med ljusa sommarnätter, men de brukar faktiskt komma sent i april och då kan de också sjunga sporadiskt under dagarna.
Jag kunde också konstatera att vi är en smula bortskämda med den arten här i Mälardalen för folk från andra håll av landet var riktigt upprymda över fyndet. Jag är ju van med att ha den både i Hässlösundet och Asköviken och även Hjälstaviken om jag åker dit.
Nu ska jag fokusera på ett derby mellan AIK och djurgården.
Lämna ett svar