När det inte blir som man tänkt sig

Med timmar kvar på året hade vi fortfarande chans att årskryssa. En lappmes i Falun kändes dock lite väl långt bort så vi valde att satsa på gråspett i Skinnskatteberg istället. Mest för att det var en timme mindre i bil och för att det känns mer pinsamt för en västmanlänning att inte ha gråspett på årslistan än lappmes.

Vi kommer fram till matningen och börjar hålla span. Mesar och domherrar finns på plats och även grönfink. Men några hackspettar ser vi inte till.

Efter en stund kommer Leif som sköter matningen dit och ska fylla på vilket kändes välkommet. Nypåfyllda matningar brukar ge lite mer trafik till och från matningen om man ger det lite tid. Vi surrade lite med honom och hade det trevligt och han fyllde på maten och drog iväg.

En halvtimme senare började det kännas lite i tårna som var kalla och vi accepterade att vi skulle bli utan gråspett på årslistan i år. Vi satte oss i bilen och svängde runt vändplanen för att åka hem. Problemet var bara att det var glansis på vändplanen och jag tänkte att det var säkrast att nyttja snökanten lite för att få bättre fäste. Det fick jag på det däcket men det andra däcket spann bara på utan att driva framåt. Lika bra att backa tänkte jag men det var lika åt båda hållen.

Det slutade med att jag grävde ett snyggt hål i snön och inte hjälpte det med granris och grus heller så det var bara till att ringa bärgare. Bättre att göra det med en gång så att man inte spenderar en massa tid med att försöka komma loss och sen lika mycket tid för att vänta på bärgare. Fan vet hur mycket de har att göra en nyårsafton.

Efter att ha nått fram till assitansen så var det bara att vänta. En timme ungefär skulle det ta så det var bara att plocka på sig kikaren igen och hålla koll på matningen.

Efter 10 minuter ringer bärgaren om att han är på väg och att det skulle ta ungefär en halvtimme till oss, så det var positiva nyheter.

Ytterligare 10 minuter senare hör vi ett bekant läte från andra sidan vägen. En gråspett som lockar och sen kommer flygande över vägen in bland träden bakom matningen. Vi letade febrilt efter den utan att lyckas, däremot hör vi den locka från träden någon gång till innan den tystnar helt och troligtvis lämnar oss, för vi såg den aldrig komma ner till matningen.

Sen kom strax bärgaren och då hade vi inte längre tid att hålla koll, men min erfarenhet av gråspett är att de inte gillar när det är för mycket liv kring en matning så en bullrig bärgningsbil och en massa spring för att dra loss oss tror jag räckte för att den skulle ge sig av.

Slutet gott allting gott. Vi kom loss och vi fick årskryssa gråspett. Dessutom fick vi en riktigt fin fågelskådarhistoria att berätta för likasinnade när vi samlas på något vandrarhem en mörk oktoberkväll någon gång.


Kommentarer

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.