Idag satt jag och åt frukost när det kom ett larm om en turturduva i Julpa. En gård i Skultuna norr om Västerås.
Förutom att det skulle innebära en ny art på Västmanlandslistan för mig så var det extra spännande eftersom Julpa är en av de gårdar som Frövisjön ligger i. Om jag fattat larmet rätt så födosökte duvan på en nysådd åker bara några hundra meter från gränsen till Frövisjölistan.

Något som gav mig huvudbry var att jag lovat bort bilen till Erika. Det löste jag dock snabbt genom att erbjuda henne skjuts till träningen. Sen låg Benjamin och sov och han ska ut och tälta med klassen i natt så även om det kändes lite taskigt lät jag honom sova. Erika gav mig dessutom en ganska hård blick när jag antydde att jag skulle kolla om han ville med.
Nu är jag hemma igen och han verkar ta det hela med ro. Han är mer noga med Ölandslistan och Ottenbylistan än han är med Västmanlands och Frövisjöns dito.
Spänningen fortsätter
Väl framme så finns det redan skådare på plats med tubarna riktade mot ett träd i allén in mot Julpa. Jag blev ganska snabbt erbjuden att titta i en av dem. Även om det är roligare att rota lite själv ville jag säkra ett Västmanlandskryss. Jag fick se den och sen började jag leta själv för att eventuellt ta en bild genom tuben.
Jag hann se den i handkikaren och när jag började jobba med tuben så flög fågeln rakt mot oss och in mot ett träd på tomten bakom oss.
Vi fick omgruppera och de flesta stannade vid gårdsinfarten och spanade, själv fortsatte jag förbi en lada med förhoppning om en bättre vinkel. Tyvärr skymde ladan lite för mycket, men jag hann inte gå tillbaka förrän jag såg en fågel lätta från ett träd på tomten. Det var turturduvan som nu drog rakt västerut över ett fält och rakt mot gränsen till Frövisjön.
Där slog den sig ned i en ridå av alar och vi lyckades inte se var den satte sig. Men ridån räknas till Frövisjön så nu blev det inte bara Västmanlandskryss utan också ett Frövisjökryss.
Alla utom en av oss som var där hade sett den så nu blev det ändå till att slita för att se den och fler skådare var på väg. Risken med att alla sliter med tubkikare är att fågeln då lätt kan flyga iväg utan att någon märker det, så det var ganska bra att majoriteten av oss hade sett den för alla slet inte lika hårt.
Efter lite omgrupperingar för några av oss hittade fågeln igen i en al. Nu kunde jag lämna med gott samvete och en ganska god känsla av revansch efter att ha gått miste om mindre gulbena i Asköviken och dubbelbeckasin i Frövisjön under vår helg på Öland.
Här hittar man vår Frövisjölista
https://docs.google.com/spreadsheets/d/1_uNS8rOiLla6xwd0VG5Y6ALFylm4MGWY8Vw85bVVwh8/edit?usp=sharing
Lämna ett svar