Maj är en hektiskt fågeltid som dessutom får konkurens av en massa jobb. Vi ringmärker, har en hel del evenemang med fågelklubben och jag har några inventeringar som ska genomföras. Mycket men roligt.
Ringmärkning
I maj startar vår ringmärkningssäsong med märkning på Önstensborg där vi har en CES-märkning. Det innebär att vi ska märka 3 gånger per månad från maj till augusti.
Maj är inte så fågelrik där, men ack så spännande. Vi vet aldrig vad vi får för fåglar förutom trastar och mesar som vi alltid fångar där.

Härmsångare, större hackspett och trädpiplärka är arter vi inte märkt så många av, men som fastande i våra nät nu under maj och så märkte vi en järnsparv. En art vi fångat relativt många av på Hamre, men på Önstensborg var det vår tredje tror jag.
Fågeltornskampen
Fågeltornskampen är en tävling mellan fågeltorn runt om i Sverige, Finland och Danmark. Den började i Finland och från 2011 har Sverige varit med och vi i Västmanland hakade på direkt och 3 fågeltorn härifrån har varit med alla år. Norsa, Asköviken och Lagårdsjön. Sen har Gnien bevakats alla fågeltornskamper också men där har tornen alternerats och ibland har både Skådarladan och fågeltornet varit bemannade. Bland annat i år.
Jag och Benjamin har nästan varit med alla år också. 2011 när han var 6 år var vi med på guidning från Naturskolan och besökte tornet där kampen pågick. 2012 var vi med i tornet men inte från kl 05.00, fast från klockan 7 var vi med.
Sen dess har vi varit en given del av Lag Asköviken och två av dessa år har vi också valt att övernatta i tornet för att vara redo redan kl 05.

Efter att ha varit bästa torn i Västmanland två år i rad var våra förhoppningar höga i år. Skulle vi återigen kunna rå på Norsa i Köping. Vårt sammansvetsade lag visste vad som skulle göras och ganska snabbt hade vi rotat fram arter som brukar vara svåra och även fått in vassångare som kan få det svårt att tränga igenom skränet från skrattmåsarna.
Vi gnetade på och lyckades faktiskt med vårt näst bästa resultat någonsin men våra 87 arter räckte inte mot Norsa som lyckades hitta 96 arter.
Roligt också att antalet deltagande torn ökar och totalt var det 99 svenska torn med i tävlingen. Nästa år når vi 100 och Asköviken är redan anmälda.
Öland
Ett besök på Öland i maj är en trevlig tradition och oftast blir det vid Kristihimmelsfärd då Benjamin har lov från skolan.

Obligatorsik fyrselfie på södra udden hann jag givetvis med och helgen rullade på ganska gemytligt. 167 arter lyckades vi skrapa ihop på reselistan utan några riktiga rariteter.
En något jobbigare tradition med våra Ölandsresor är att ledig tid gör att många skådar på hemmaplan också och då och då hittas det tunga arter som man inte hinner se på grund av att man är bortrest.
Amerikans bläsand i Frövisjön hann jag med men inte Benjamin eftersom han inte orkade ut direkt när vi kom hem ett år. Styltlöpare på samma lokal som larmades ut när vi fikade utanför Västervik och sen inte var kvar när vi kom hem. Silkeshäger i Asköviken hann Benjamin med på väg hem från Öland, men jag som varit på Gotland samtidigt valde att vänta till morgonen efter när den inte var kvar. Under våra höstresor har det hittats mongolpiplärka och kungsfågelsångare i Asköviken och i år hade vi en mindre gulbena som förvisso hittades innan vi åkte men då hade jag lite väl mycket att stå i och sen när vi kom hem var den borta.
Som om den vaskningen inte var nog så hittades en tofslärka strax norr om Västerås i Sala kommun när vi var på väg ner. Den valde inte heller att stanna och vänta på oss.
Så ett stalltips är att kolla upp när jag är på Öland. Då dyker det garanterat upp något kul hemma kring Västerås.
Turtur och gylling
Helgen efter ölandsresan var jag i alla fall hemma och på allerten när en turturduva larmades ut riktigt nära gränsen till Frövisjölistan. Benjamin som lite smått påbörjat sitt studentfirande låg och sov och jag hade lovat bort bilen till Erika, men hon var kvar hemma så jag erbjöd mig att skjutsa henne istället och sen snabbt upp mot Julpa.
När jag kom fram satt fågeln fint i en gren i allén in till gården och ett Västmanlandskryss var ett faktum. Ganska snabbt så flög den in mot trädgården vi stod vid och innan den lokaliserats flög den därifrån mot en grupp alar som stod i diket där gränsen till Frövisjölistan går. Bara att inkassera en ny art på den listan också.

När jag hämtade Erika ringer en person om att hans bror sett och hört en sommargylling vid Notudden i Västerås. Sommargylling dyker upp då och då på våra breddgrader men de är inte garanterat årliga och det är inte alltid man lyckas se eller höra dem innan de är försvunna. Oftast sitter de och sjunger en dag för att sedan vara försvunna.
Jag larmade direkt och sen drog jag ner direkt. Benjamin ville inte följa med. När jag kom dit var det redan folk på plats, men ingen hade hört eller sett någon gylling. Kanske var det för bra för att vara sant. Gott om koltrast fanns det i alla fall, men den hade ju setts också och man tar inte fel på en koltrast och en sommargylling.
Jag gick ett varv runt parken och lyssnade och sen ringde en bekant och under det samtalet tyckte jag att jag hörde fågeln och jag fick bråttom att försöka avsluta. Jag gick tillbaka till matningen där den hade setts och hörts och där bland alla koltrastar hörde jag de lite djupare flöjningarna som sommargyllingen har. Svårt att urskilja bland trastarna men karaktäristiskt.
Nu började folk flockas och det blev nästan lite jobbigt när vissa hade svårare att höra gyllingen än andra.
Tur att jag lyckades få med den på en inspelning med Merlin för just det att det var sjukt mycket koltrastar som sjöng gjorde att fågeln lite smått ifrågasattes. Jag gillar kritiskt tänkande och hade inga problem med det. Med hjälp av sonogrammet som också kommer med Merlin så såg man också tydligt när gyllingen sjöng eftersom dess flöjtande toner är lägre än koltrastens.
En vecka senare hittades ytterligare en sommargylling. Den här gången i Asköviken och även om jag saknade den på Askölistan så orkade jag inte åka ut. Vi inventerade Johannisbergs vattenpark och jag var ganska trött och behövde vila upp mig inför en ringmärkning.
Hässlö
Vi har en tradition som jag startade för 10 år sedan att promenera på Hässlö under försommaren. En ganska populär aktivitet med gott om fågel. Vissa år har vi varierat oss och promenerat åt olika håll och på andra platser. Mest för att det inte ska bli slentrianmässiga guidningar, men vi längtar alltid tillbaka till Hässlö.

Som vanligt brukar vi ha 2 promenader i maj och 2 i juni, med uppehåll den veckan det är Kristihimmelfärd. I år var den helgen tidigt i maj så vi började ganska sent och har haft 2 välbesökta promenader. Deb första var lite för blåsig i mitt tycke, men vi kunde bjuda våra deltagare på härmsångare. Den andra promenaden fick vi se både lärkfalk och lyssna på två duellerande kärrsångare.
Annars brukar rördrom vara den fågel som väcker mest glädje hos våra deltagare. Vi kommer ganska nära ett revir längs vår väg så den hörs riktigt bra.
Nattlyssning
Den frivilliga sömnlöshetens tid börjar i mitten av maj. Tidiga morgnar och sen kvällar och ibland är man ute och lyssnar ända in på småtimmarna. Jag börjad dock bli lite för gammal för att orka dygna. Annars skulle jag gärna göra det nu.

Nattlyssningen når sin kulmen i juni, men jag brukar försöka hinna med en del i maj redan och i år har Benjamin fullt upp med sitt studentfirande så det har blivit några festkvällar för honom vilket jag utnyttjat till att nattlyssna och jag har faktiskt lyckats lyssna in alla årliga nattsångare utom vaktel redan i maj.
Månaden i siffor
Antal inrapporterade arter: 193 (Nytt majrekord )
Antal fältdagar: 30
Antal X: – 1 västmanlandskryss (turturduva)
Antal årskryss: 48
Årskryss Vstm: 29
Minnesvärda observationer:
- Turturduva i Västmanland och på Frövisjölistan
- Sommargylling vid Notudden
- Nattlyssning med lodjursmöte
- Busksångare och kornknarr på samma ställe
Lämna ett svar