Uggletider

Jag och Benjamin har varit ute några gånger under januari men det har mestadels varit ganska tyst i ugglekskogarna. Det brukar vara det i januari. Men man vet aldrig och när vädret känns rätt så brukar vi passa på.

Nu börjar vi närma oss mitten av februari och det är då det brukar börja hända saker. Sydliga vindar under gårdagen kändes bra. Vindstilla eller riktigt svag vind är väl det bästa. I alla fall för mina öron men det blåste inte för mycket för att ge sig ut i alla fall.

Frågan var bara hur vi skulle göra. Vilka vägar skulle vi ta? Ganska snabbt kom vi överens om att vi inte skulle åka den gamla vanliga. Vi ville testa något nytt, men samtidigt ha möjlighet till bekanta lokaler.

En skogsväg jag passerat många gånger har väckt min nyfikenhet. Tyvärr verkar den bommad från ena hållet och det framgick inte på kartan om det fanns någon vändplats så vi valde bort den.

Istället bestämde vi oss för att ge oss upp mot Öjesjön. En väg vi åkt många gånger men då i gryning eller i dagsljus för skogsfåglar och rovfåglar eller i sommarnatten efter nattsångare. Men vi har aldrig lyssnat efter ugglor där.

Vi bestämde vår rutt och gav oss i väg. Några korta stopp på vägen upp planerades dock in. Först ett stopp vid Tegaberget mellan Skultuna och Svanå. En plats jag hört kattuggla på en gång, men alltid stannar vid eftersom jag tycker att skogen där borde erbjuda fler ugglor. Dessutom är det enda som stör där vägen man står på. Utan trafik där är det riktigt tyst.

Där var det som vanligt tyst så nu åkte vi till Svanå istället där vi hängde in kvällens första uggla. En kattuggla.

Innan vi kom upp till Svedjorna gjorde vi några kortare stopp till och nu hörde vi årets första slaguggla på en lokal där slagugglan jag har som omslag på bloggen är fotad.

Vägen mellan Svedjorna och Björkbacken har hittills i vinter varit riktigt bra men nu var den delvis riktigt isig och framförallt backen uppför Ersboberget blev ganska spännande att ta sig upp för. Ett litet elddop för Benjamin med en dryg månad gammalt körkort.

Med tanke på att den vägen varit ganska väl farbar hela vintern och Öjesjövägen varit lite mer tveksam i framkomlighet valde vi helt enkelt att kasta om rutten. Vi drog ner mot Rörbosjön och sedan upp mot Axholm och Skillberg. Inga ugglor men en och annan räv kunde vi höra.

Nu återstod frågan vad vi skulle göra resten av tiden. Skulle vi åka en sväng mot Fläckebo eller skulle vi dra oss hemåt?

Vi ville hålla oss på asfalterade vägar och valde att dra söderut. Norr om Skultuna tog vi av mot Skerike och hoppades på hornugglor längs vägen, men där gick vi också bet.

En typisk ugglekväll tycker jag. Ugglor de första stoppen och då känns det som att kvällen redan är lyckad oavsett vad som händer, men sen är det tyst resten och man är lite besviken när man kommer hem.

Årskryssa slaguggla är alltid en lyckad kväll, men nog hade det varit roligare om vi fått avsluta med en hornuggla eller ett gäng kattugglor.