Idag var jag lite halvsugen på att skåda, men inte så sugen på att ge mig ut och gå. Benjamin var inte heller så sugen, men en liten biltur kunde han gå med på. Så fick det bli. Åka bil och hålla utkik efter fåglar från bilrutan och göra några korta stopp och lyssna efter sångare.
Vi hade jobb och skola i morgon så någon riktig nattsångarlyssning var det inte tal om. Nej vi spanade mest efter rovfåglar och hoppades kanske på en jorduggla eller hornuggla någonstans.
Efter att ha släppt av Felicia och hennes kompis på fotbollsträning så drog vi norrut mot Skultuna och Haraker. Stannade till vid Sågdammen där vi förra året hade en busksångare som satt och sjöng flitigt, vi kollade också in en igenväxt sjö där vi hade jordugglor förra året. Ingen framgång alls.
På väg mot Svanå hittade vi i alla fall en vitkindad gås. Alltid något, sa han som såg Åmål.
Nu drog vi vidare mot Rålken. Där hörde vi hornuggla i våras och stället är rätt bra för annat vilt. Strax innan vi kom dit fick vi syn på en fågel på en sten. Hade det varit oktober eller april hade jag trott stenfalk när jag först såg den på håll, men när vi kom närmre och kunde se den i kikaren såg vi att det var en dubbeltrast.
En fågel jag hittills inte lyckats fånga på bild, så det var lite skoj.
Framme vid Rålken hade vi två tranor och en gök som ropade, men inga hornugglor. Varken tiggande ungar eller jagande ugglor. Kanske var vi för tidiga, eller så har de avbrutit sin häckning. Men byten verkar det finnas i alla fall, för vi såg en räv med en sork i munnen.
Gott om buskskvättor och en ormvråk som tog ett byte såg vi också, sen hade Benjamin ett springande djur som försvann bakom en åkerholme för att inte hittas igen så det fick förbli obestämt.
Innan myggorna blev för jobbiga drog vi oss söderut igen. Felicias hade ingen nyckel och hon skulle komma hem kl 21.
Vi skulle i alla fall hinna med ett stopp hos den store grå om den behagade visa sig för oss och när vi kom dit så var det bara en bil där, en holländsk fotograf på väg norrut i Sverige.
Nu fick vi öva vår engelska och vår senaste billek där vi kryssar fågelarter på engelska kom till nytta.
I alla fall så kom ugglan fram direkt när vi kom dit. Snacka om flyt.
Ljuset var inte det bästa för fotografering med vår kamera (i alla fall inte med automatik) Men nu skickade vi SMS hem för att se om Erika hade hunnit hem från sin träning, så inte Felicia skulle bli sittande på trappen.
För av alla de gånger Benjamin varit där så hade han aldrig sett lappugglan så bra. Han hade mest fått tuba in den.
Vi stannade där i 20-30 minuter och Benjamin fick använda kameran mest. Jag tog bara några snabba bilder.
Ganska bra utdelning för en liten biltur när vi bara var lite halvsugna båda två.
Lämna ett svar