Under julhelgen brukar jag passa på att skåda lite för att fördriva tiden mellan alla fikastunder och måltider. En art vi ofta jagar efter är gråspett. Jag kryssade den en juldag för många år sedan och sen dess har det blivit lite av en tradition att ge sig ut och leta efter gråspett under julhelgen. Även år jag redan har årskryssat den har jag gett mig ut, men i år saknas den på årslistan så nu är det ännu viktigare.

Vi hittade en rapport om ett par som besökte en matning frekvent vid en idrottsplats så vi var iväg redan igår utan att vare sig hitta gråspett eller matning. Efter lite mer sökning på artportalen visade det sig att det var en tomtmatning intill idrottsplatsen.

Foto: Benjamin Rodling

Idag efter att Felicia hade tränat så drog vi iväg mot Granskogens naturreservat där det ska finnas en matning som jag tidigare haft gråspett vid. Det enda gisslet var att vägen upp dit var blockerad av grävmaskiner och hjullastare så vi fick ta en lite längre skogsväg som givetvis var oplogad, men bortsett från sista biten var den i alla fall uppkörd av någon annan.

Att den sista biten in var helt okörd bådade inte gott för att matningen inte var igång, men deras fröautomat på matningen är stor och den sista snön föll dagen före julafton. Dessutom brukar de ha stora korgar med späck.

Väl framme vid vändplanen där matningen ligger så kunde vi konstatera att skogen var knäpptyst. Inte ett spår av fågel och matningen var inte aktiv. Vi traskade runt lite kring vändplanen och försökte lyssna efter hackspettar men hörde bara en svag hackning långt bort.

Det var bara att sätta sig i bilen och hoppas på något förbiflygande på vägen tillbaka, vi åkte ju trots allt mitt ute i skogen.

Runt en krök såg jag något stort och mörkt som lättade från skogen och rakt ner i diket. Jag fick inte ihop det alls. Var det en korp? Eller en Tjäder? Efter en kort stund lättade fågeln och det var en LAPPUGGLA!

En art jag efter dippen i Borlänge i november räknat bort som potentiellt årskryss. Vi stannade bilen för att kolla efter spåren i snön som kunde bli ganska snygga att fota tänkte vi. Spåren hittade vi inte, men väl lappugglan som satt och stirrade på oss från en gren ett tag innan den tog till vingarna och försvann ljudlöst bland granarna. Några minuter senare kom den flygande över vägen igen.

Ett möte med den store grå i riktig skog är något som slår det mesta i fågelväg. Att göra det helt spontant utan att någon annan larmat eller rapporterat innan gör det hela till en riktigt fin julklapp för både mig och Benjamin.


Kommentarer

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.