Etikett: Stenknäck

Fåglar jag fotat – stenknäck

När jag var liten och satt och bläddrade i fågelboken så fastnade jag för stenknäcken. Jag tyckte att den var vacker och den kraftiga näbben imponerade på mig. Jag såg dock aldrig någon stenknäck och förmodade att  det var en ovanlig fågel och att de inte fanns här. Jag var inte så noga att ta reda på alla fakta utan läste mest de torftiga beskrivningarna i min fågelbok som jag inte blev så mycket klokare av.

Den tillhör visserligen inte de absolut vanligaste fåglarna och de är ganska skygga av sig, så det var nog inte så konstig att jag aldrig såg någon som liten.

Lär man sig deras lite metalliska visslingar och lockläten så upptäcker man dock snart att den är vanligare än man tror. Då upptäcker man dem när de håller till högt upp i träden.

På vintern är de ganska sällskapliga och kan bilda mindre flockar som kommer och äter på matningar, som denna här ovan som jag fotade vid Ekliden utanför Västerås.

En fågeldag i bilder

Benjamin ville inte följa med mig ut och titta på fågel idag, så jag beslöt att ge mig ut i skogen och leta tjäderspår.
Det första jag möttes av när jag öppnade dörren var ett skarpt välbekant läte från grannens körsbärsträd.
Stenknäck
En vacker stenknäck med vårblå näbb.
Väl ute i skogen lyckades jag först stöta en tjäderhöna och det fanns inte en möjlighet att hinna med att fota. Jag kollade upp det natträd jag hittade förra året, men det var rent under det och under alla andra träd runt omkring.
Strax därefter råkade jag stöta tjäder nummer två. En ståtlig tupp som lyfte bara några meter ifrån mig med ett väldigt brak. Inte heller denna gång fanns tid att fota. Nu hörde jag dessutom orrspel i fjärran och skrotade runt på skogsvägar och stigar en stund. När jag kom tillbaka till den troliga spelplatsen tog jag återigen en lov för att att söka natträd, men utan framgång. Hönan jag såg tidigare syntes flygande denna gång.
Som kompensation för uteblivna tjäderbilder så fick jag i alla fall en sjungande gärdsmyg på bild.
gärdsmyg
Nu drog jag vidare mot en annan känd lekplats för tjädrar och det första jag fick syn på när jag svängde in på skogsvägen mot platsen var en tjäder. En ganska lugn och harmonisk tupp som diskret drog sig undan in i skogen.
tjäder_a
 
Ett omkullvält träd satte sedan stopp för vidare färd in på skogsvägen så det blev till att knata vidare en bit till fots, vilket egentligen är bättre, då hör och ser man så mycket mer. Ingen mer tjäder, men en del spillning på vägen hittade jag i alla fall, så här finns det nog fler tuppar. Tiden började tryta och ungarna skulle ha mat hemma, så jag avbröt och åkte hem.
Inga direkta spelspår av tjäder hittade, men det fanns fågel på plats vid lokalerna jag ville kolla upp vilket var ett mycket gott tecken.
Hemma lovade jag barnen mat på stan om jag fick börja med att hitta en forsärla. Återigen klev vi ut genom dörren och möttes av en intressant fågel. Den här gången var det två havsörnar som cirklade över oss.
havsörn
Blott andra gången vi ser havsörn från tomten och dessa två låg länge i skruv ovanför oss, så det dröjde innan vi begav oss mot falkenbergska kvarnen och forsärlan.
Där fick jag inte längre behålla min kamera, så bilden på forsärlehanen nedan är Benjamins.
forsärla
 
Lite senare hittade vi också en hona, så förhoppningsvis blir det små forsärlor snart.

En stadsnära förmiddagstur med Lilleman

Lilleman som tillbringat höstlovet med morfar och mormor i Södra Sunderbyn har nu kommit hem igen.
Idag på förmiddagen tog han och jag kameran och kikare med oss ut på en stadsnära fågeltur. Vi började med Skitviken som inte alls är så skitig som det lokala namnet antyder.
Där fick vi se Smådopping, Storskarv och en hel del småfåglar och andra sjöfåglar.

Smådopping (Johan)smådopping

Storskarv (Lilleman)

Storskarv

Storskrake (Johan)

Storskrake

Gärdsmyg (Lilleman)

Gärdsmyg
Därefter styrde vi kosan mot IOGT-NTO:s sommargård Ekliden som ligger ned mot Svartån vid Rönnby. Där finns en fin vintermatning som är Västerås säkraste Stenknäcksställe. Mesar och finkar av olika sort trivs där  och man kommer dem riktigt nära om man gömmer sig under den närmsta granen.

Nötväcka (Lilleman)

Nötväcka

Talgoxe (Lilleman)

Talgoxe

Stenknäck (Johan)

Stenknäck
 
 

Lite fälttester av nya kameran

De första testerna av min nya kamera tycker jag föll väl ut, men inte räckte det att sitta hemma och testa. Den här kameran måste testas i fält också.
Sagt och gjort begav vi oss till Frövisjön för att se vad den gick för. Mina behov är alltså att ha en kamera som kan plåta på långa avstånd för enkel dokumentation och för att ha egna bilder till min blogg.
Den första testen fick bli en Gråhakedopping som simmade i östra delen av sjön c:a 450 meter från platsen jag befann mig på.
Gråhakedopping i Frövisjön
Ovanstående bild är alltså tagen med full zoom 42x, frågan var nu om bilden skulle räcka för att identifiera den lilla pricken mitt i sjön. Därför klipper jag helt enklet ut bilden runt den röda ramen och visar den delen i 100%
Gråhakedopping Frövisjön
Det gick ju alldeles utmärkt. Ingen bild man vinner några priser med, men är man osäker på en art och behöver konsultera vänner kan dåliga bilder fungera precis lika bra som knivskarpa mästerverk.
Alla fåglar ligger ju inte och guppar lika snällt som den här Gråhakedoppingen så vissa frågor kvarstod, hur fungerar det att plåta flygande fågel. Lilleman gjorde ett försök med en brun kärrhök som flög över vassen, men det gick inte så bra för honom. Själv testade jag på skrattmåsarna som for fram och tillbaka över åkern, och nog gick det bra att fånga fåglar i flykten allt. Avståndet nedan är mellan 50 och 100 meter.
Skrattmås Frövisjön
Nu tror jag att det inte blir lika lätt att fota en falk som kommer i hög hastighet. Där ligger nog denna kameras största brist. Det kommer nog att ta lång tid innan man blir tillräckligt vass användare för att kunna få upp kameran, zooma in och fokusera tillräckligt snabbt, så en och annan fågel kommer jag garanterat att missa.
På vägen hem stannade vi till vid Forsby för att se om vi kunde hitta några forsärlor och/eller strömstarar. Nu tog vi inte med oss någon kikare utan förlitade oss helt på kameran. halvvägs över bron får jag syn på en ärla som flygger längs vattenfallet och slår sig ned på fundamentet i kanten. Innan jag hinner dit så vänder den och flyger tillbaka. Jag och Lilleman springer efter och ärlan flyger återigen åt andra hållet. Nu slår den sig ned på en sten mitt i forsen.
Snabbt upp med kameran och få en bild innan den återigen flyger iväg för att inte hittas igen. Var det nu en forsärla? Vi hade inte haft den tillräckligt nära och stilla för att klart fastställa detta, men kameran klarade av att ta en tillräckligt bra bild trots att det gick undan.
Forsärla
Som en sista kuriosa kring mina tester kan jag tillägga nedanstående bild som jag hittade när jag gick igenom bilderna från det första testet.
Stenknäck
Inte sjutton trodde jag att det var en stenknäck jag fotograferade i dungen mellan Malmabergs centrum och hemma. Inte min första obs av den vackra finken på hemmaplan men riktigt kul var det i alla fall.
 

Närkontakt med Nötkråka

Idag styrde jag och Lilleman norrut i svartådalen, mot Skillberg och vintermatningen där. Gårdagens snabbvisit av mig gav mersmak och förhoppningarna att se Nötkråka på nära håll var ganska stora. Lilleman var däremot mer sugen på Svartmes som han så försmädligt missade i mellandagarna.
Jag lugnade honom med att lova honom svartmes om han bara var fokuserad och på alerten.
Skillberg vintermatning
Tålamod och fokus brukar inte alltid vara hans starka sida på skådning, men han måste ha blivit äldre och klokare för han står inte riktigt att känna igen från i somras då han flera gånger tröttnade efter 10 minuter.
Idag var det han som var mest på alerten av alla vid matningen och den som upptäckte Nötkråkorna först av alla när de kom inflygande. Fokus var det lite svårare med med tanke på alla ljud och rörelser som förekommer på platsen. Hackspettar, Nötkråkor och mesar av alla de slag på riktigt nära håll.
Tur att fåglarna var så pass orädda som de var för tyst kunde Lilleman inte vara. Titta där!, å en Svartmes! Vad är det där! osv lät det från honom hela tiden.
Nötkråka, Nötväcka, Större Hackspett, Talgoxe, Blåmes, Talltita, Tofsmes och Svartmes lyckades vi se innan vi for vidare mot Västerås igen.
Efter besöket i skogen satte vi oss i bilen, men vi åkte inte hem utan stannade vid IOGT-NTO:s sommargård Ekliden för att göra ett försök att få se Stenknäcken som frekvent ska besöka den matningen.
Även här var det folk på plats när vi kom och de hade redan sett Stenknäcken så nog fanns det goda förutsättningar även här.
När vi kom så satt några skådare riktigt nära bordet, men vi höll oss lite diskret i bakgrunden för att inte skrämma fåglarna och väntade tills de reste sig innan vi tog oss fram lite närmare.
När vi kom fram så var det mest Gråsiskor och Grönfinkar där så vi slog oss ned och väntade och väntade. Efter ett tag vågade sig en domherrehona fram och strax därefter kom 3 hanar och en hona till. Enligt den äldre herren som också fanns på plats brukar Stenknäcken komma efter Domherrana och mycket riktigt så hittade vi den i en ek inte långt därifrån och snart flög den fram till matningen och vi fick en riktigt fin titt på den.
Gulsparv, Gråsiska, Grönfink, Domherre, Koltrast, Stenknäck, Talgoxe, Entita, Blåmes och Nötväcka blev resultatet vid Ekliden.
4 årskryss för mig, 3 2 kryss och 4 6 årskryss för Lilleman får väl ses som en lyckad dag och med riktigt härligt vinterväder. Lite mer snö så hade det blivit perfekt.

© 2021 Godisgris.se

Tema av Anders NorenUpp ↑