Jag brukar sällan klaga på vintertid och att solen går ner tidigt. Det är naturens gång och vi som människor borde anpassa oss efter det lite mer så tror jag att vinterdepressioner och allmän trötthet på vintern skulle minska.
Men just nu är jag dock en smula förgrymmad över att solen går ner redan på eftermiddagen.

En Bruntrast har nämligen slagit sig ned bara ett stenkast från Västerås och det är det första fyndet någonsin i Sverige av denna art hemmahörande i östra delarna av Sibirien.
Hur jag än försöker så kommer jag aldrig att lyckas ta mig hem och sedan svänga iväg till Bro för att beskåda denna raritet innan det blir mörkt.
Sen stör jag mig lite på min egen dåliga uppmärksamhet eftersom de första rapporterna droppade in i lördags så kunde jag ha gjort en liten Söndagsutflykt av det hela.
Om den är kvar så kan man hoppas att den värsta hysterin lagt sig för det verkar vara rejält trångt om utrymmet.
//youtu.be/OqkOAduOx-Q
Långt ifrån det lugna och ensamma fritidsintresset fågelskådning för det mesta är. Rena rama rockkonserten med tubkikare.
Bruntrast i Bro
Du kanske också gillar:
Avbryter min semester
Nä det gör jag inte. Men vi åkte till Svärmor i Gävle där vi ska tillbring…
Månadens fåglar – augusti 2023
En månad som man verkligen fick uppdatera minnet med fältdagboken på Artpo…
Månadens fåglar – november 2023
Skådarmässigt har jag varit ganska lat under november i år. Dels har vädre…

Lämna ett svar