En tur till lavskrikornas skog

Skogsfågel är vi normalt ganska bortskämda med hemma i Västmanland, men en art vi saknar är lavskrika, så den får man passa på att titta på när man är norröver. Eller så tar man en lite längre tur till de sydligaste populationerna.
Idag tog jag och Benjamin en tur tillsammans med Bjarne till Kittan i nordvästra Gästrikland där lavskrikorna brukar besöka en matning. Falukorv uppskattas mycket av dessa fåglar så vi hade två korvar med oss för att locka fram dem. När vi kom fram var det en hel grupp på plats som fyllt halva skogen med falukorv så vår korv fick åka hem igen för att bli stroganoff.
Ganska snart när vi kom fram såg vi två lavskrikor, men de flög iväg och sen fick vi vänta ganska länge innan de kom tillbaka. Men tillbaka kom de hela tiden och korv åt de.

 
Det var inte bara lavskrika på plats, utan matningen attraherade en hel del mesar också. Mesar som var ovanligt oskygga. I alla fall om man jämför med de jag har på min matning.
Jag passade därför på att ta ett pedagogiskt foto på en talltita för att visa på en av dess mest karktäristiska kännetecken. Den grå ryggen med de ljusa banden som bildar ett V.

 
En entita har mer brun rygg och mer jämnfärgad för det mesta utan ljusa band, men på hösten och tidig vinter kan saga band förekomma.
Även tofsmesarna kändes mer modiga än de jag har hemma, men som vanligt var de lika rastlösa så att fånga någon på en bild som jag kände mig nöjd med gick sådär. Men till slut lyckades jag i alla fall med en någorlunda bra bild.

 
Det var som sagt en bit att åka för att komma dit, men matningen var mycket trevlig och var helt klart värt resan och jag kommer givetvis att återvända. I Februari är en utflykt med VOF inplanerad så om du vill se lavskrika och komma skogsmesar riktigt nära så kan du passa på då.