Juli är månaden som ligger inklämd mellan försommarens symfoni av fågelsång och det tidiga höststräcket som så smått börjar komma igång i slutet av månaden.
De flesta år brukar vi åka upp till Norrbotten och då har jag passat på att hinna med en del skådning där uppe och fylla min landskapslista där. Men i år åkte min fru och mina barn upp utan mig och jag jobbade och skådade lite på hemmaplan.
Däremot har jag ägnat mig en del åt fjärilar och insekter istället. Dessa har till skillnad från fåglarna högsäsong på sommaren och tillsammans med mer kunniga fjärilsskådare har jag i år hunnit med både en dagfjärilsexkursion och två nattfjärilsexkursioner med lampa och duk.
Utöver det lyckades jag också hitta en makaonfjäril på egen hand vid en badplats när jag och Benjamin var ute och badade.
Dagfjärilsexkursionen gick till Munkhyttans naturreservat. Den enda lokal i Sverige där man kan se asknätsfjäril. Vi hittade ockås kunstrollsländor och en hel del andra fjärilar där.
Nattfjärilsexkursionerna gav mig en hel hög nya arter som jag inte ens visste fanns. Bland annat fick jag vara med om ett första fynd för västmanland av en art jag redan glömt namnet på.
Fågelmässigt blev det en del spanande i grusgropar efter att en av mina skådarvänner larmat ut en flock biätare under en fjärilsexkursion. Men några biätare lyckades vi inte hitta. Däremot en del mindre strandpipare, drillsnäppor och en backsvalekoloni.
Mot slutet av månaden började sedan det tidiga vadarsträcket komma igång på allvar vilket också märktes på larmet. Dagen innan jag skulle skjutsa familjen till Arlanda dök bland annat en tuvsnäppa upp i Fysingen som ligger ett stenkast från flygplatsen. Så där tillbringade jag en hel fredag.
Jag kom dit strax innan 8 och då fanns det redan folk på plats, men ingen hade hittat tuvsnäppan än. Vi hade riktigt trevligt och tiden gick medan vi stod och rotade på lerbankar och i vegetationen intill dessa. Någon tuvsnäppa hittade vi dock inte och när magen började kurra började jag fundera på att ge upp. Den hade nog dragit vidare.
Då kommer det en skådare som hade en timmes lunch och nyttjade den till att skåda en stund. Han åt hamburgare, snackade lite skit med oss och slängde ett öga i tuben då och då. Efter 5-10 minuters effektiv skådartid hittar han tuvsnäppan. Då var klockan halv två och den stod helt öppet efter en strandbank som vi hållit koll på och spejat av hela förmiddagen. i 2-3 minuter fick vi se den riktigt bra, sen försvann den lika plötsligt som den dykt upp.
Några dagar senare kom det larm om en dammsnaäppa i Hjälstaviken. En art jag kryssade tidigare i år, men som jag gärna ville se i Hjälstaviken också, så där tillbringade jag två kvällar utan att se den, men många andra arter. Bland annat en sandlöpare fick jag in där. Den andra kvällen när jag stod där så larmades en dammsnäppa ut i Asköviken. Men klockan var för mycket så jag hann inte med den utan fick vänta en dag och ta den efter jobbet istället.
Kortfakta
Antal inrapporterade arter
Jag: 90
Benjamin: 25
Antal X
Jag: 0
Benjamin 0
Antal årskryss
Jag: 4
Benjamin: 2
Minnesvärda observationer
Dammsnäppa i Asköviken
Sandlöpare i Hjälstaviken
Tuvsnäppa i Fysingen efter 5 timmars rotande
Månadens dipp
Dubbeldipp på dammsnäppa i Hjälstaviken
Lämna ett svar