Tajgasångaren är en sibirisk art som trots att dess normala övervintiringsområde ligger i sydostasien ändå råkar hamna i Sverige under september och oktober. Längs ostkusten är den årlig och skapar ingen direkt uppståndelse. Man skulle kunna säga att den är vår vanligaste ovanliga fågel.
Ju längre in i landet man kommer desto svårare blir det att hitta den och i västmanland finns det bara 14 dokumenterade fynd tidigare och ytterligare 2-4 fynd som av någon anledning inte blivit godkända.
Inget av dessa fynd har gjorts i Västerås kommun, men i alla våra grannkommuner har den hittats så det har blivit lite av en drömart att hitta under höstarna här.
Under helgen som gått har jag tillsammans med andra skådare i Västmanlands Ornitologiska Förening varit på Ängsö utanför Västerås för att hårdskåda och tajgasångare var givetvis en av målarterna.
Vi började vid Dyvikskvarn för att spana sjöfågel och tättingar längs strandkanten och hittade ganska snabbt en smålom vilket inte hör till vanligheterna i Västerås så den pep vi ut på vårt lokala larm. En del bofink, bergfink och grönsiskor var i rörelse och sträckte förbi och även några piplärkor och ärlor.
Efter ett tag började det röra sig en hel del mes och kungsfågel i tallarna bakom oss så några i gruppen gav sig ut för att leta guldkorn bland dem, men utan framgång. Vår exkursionsledare gav sig dock inte i första taget utan försvann längre bort.
Själv stod jag och drack lite kaffe och funderade i godan ro när jag plötsligt hör ett välbekant lockläte. Jag tittade på den enda skådare i gruppen jag visste hade erfarenhet att tajgasångare och utbrast. En tajga!
Sen slog det mig att exkursionsledaren som faktiskt var borta brukar vara en smula busig och att han kanske var lute rastlös, så när jag sakta gick fram emot buskarna där locklätet kom ifrån väntade jag mig att få se honom sitta med telefonen och flina, men jag hade fel. Där satt en tajgasångare. Jag larmade ut den snabbt, men fick ingen respons från den försvunna exkursionsledaren och när jag ringde honom visade det sig att min son efter att ha kryssat fågeln sprungit och hämtat honom. Det gjorde mig stolt.
Bilden är stulen från Exkursionsledarens Facebook
Ett riktigt fint ädelkryss för mig och kryss för många av deltagarna. Västmanlandskryss tror jag att det blev för alla deltagare.
Nog för att äran att få upptäcka Västerås första tajgasångare är gott nog för mig, men den här helgen hade vi fågelhelg på Ängsö och det fanns utöver äran även ett pris att vinna för den som upptäckte den fågel som gladde flest.
Tanken var att vi skulle ha en omröstning på kvällen, men jag fick priset utan omröstning.Ett putskit till kikaren från //eggebornsfoto.se/kikare/Under dagens exkursion på morgonen som jag själv inte deltog i så var fågeln kvar.
Lämna ett svar