När jag var liten och satt och bläddrade i min fågelbok minns jag att jag beundrade skedanden. Den var exotisk på något vis. Eftersom jag aldrig sett någon så trodde jag att det var en ovanlig fågel.

Den verkar dessutom vara sådär lagom ovanlig och lagom diskret, för det var inte förrän mitt fågelintresse övergick från lite nyfikenhet och allmänt intresse av fåglar till att bli ett riktigt intresse där jag sökte upp fåglarna som jag bekantade mig med skedanden.

Nu vet jag att den är ganska vanlig i våtmarker runt om i Sverige. Men den förekommer inte i samma mängder som t ex kricka, gräsand och bläsand.

Skedand – Asköviken

Cool är den i alla fall. Med sin jätteblaffa till näbb måste den vara riktigt effektiv på att hitta mat.

Den har också ett speciellt vingljud när den lättar från vattenytan. Om man bortser från alla arter med spelflykt så är skedand en av få arter jag nästan säkert kan bestämma bara på vingljudet.