Jag hade inte tänkt kommentera covid19 här på bloggen. Är egentligen ganska trött på alla tyckare som måste häva ur sig sina åsikter om ditten och datten, trots att de precis som jag inte har en aning om hur man hanterar en kris likt denna.

Men jag vill ändå skriva av mig lite om min situation, när jag går hemma på grund av jag är smittad av något förkylningsaktigt.

När våra nya riktlinjer om att hålla sig hemma, om man var sjuk även vid lindriga symtom började gälla, gick jag till jobbet första dagen precis som vanligt. Jag hade varit förkyld veckan innan och var på bättringsvägen. Det här gällde inte mig eftersom jag inte hade covid19. Det var ju bara en vanlig förkylning.

Dag två satt jag i bilen på vägen till jobbet och hostade och när jag nästan var framme så frågade jag mig själv, vad jag höll på med?

De här reglerna är inte till för att skydda dig och mig från att få covid19. De är till för att bromsa smittspridningen och för att minimera belastningen på vården så mycket som möjligt. Covid19 eller inte. Om jag åker till jobbet och smittar någon även om det bara är en vanlig förkylning så finns risken att det drabbar någon som måste uppsöka vården vilket leder till en onödig belastning.

Många bäckar små…

Jag vände hem och har hållit mig hemma sedan dess. Hostandet har gått i perioder, men framförallt är det på morgonen och under förmiddagen jag hostar. Jag hade som plan att ta mig tillbaka till jobbet i måndags, men då blev jag plötsligt lite sämre igen och nu pekar det mesta uppåt, men jag är tveksam till att jag kommer att ta mig tillbaka den här veckan.

Ingen gång under denna period jag varit hemma har jag känt mig så sjuk att jag borde vara hemma. Under normala omständigheter hade jag gått till jobbet och låtit det gå över av sig själv efter någon vecka eller två.

Detta ledde till att jag kände mig stressad över situationen och mådde riktigt dåligt av det. Att veta att kollegor jobbade och hade det slitigt medans jag satt hemma, i princip fullt arbetsför och kollade på Nettflix.
För att lindra stressen gav jag mig ut på pokemonpromenader och fågelskådning. Detta för att hålla mig sysselsatt och för att distansera mig från tankar om att jag inte gjorde någon nytta.

Det fungerade för stunden, men jag blev rastlös och stressad så fort jag var hemma och störde min son som hade hemundervisning.

Vändningen kom i måndags morse när jag hade  tänkt gå tillbaka till jobbet, men återigen tänkte efter. Vad håller du på med Johan?

Där och då bestämde jag mig för att nu är det folkhälsomyndigheten och även arbetsgivarens råd som gäller till 100%. Jag stannar hemma tills jag är helt symtomfri i två dagar.

Det har hjälpt. Stressen lättade ganska snabbt och hostan har så sakta blivit mindre frekvent och det halsonda är borta. Igår när jag gick och la mig kände jag mig för första gången helt frisk. Det återkom som vanligt på morgonen, men jag ser slutet på min förkylning eller vad det nu är jag dras med.

Som sagt. Inga kloka råd eller åsikter om hur regering och myndigheter borde hantera detta. Jag ville bara skriva av mig lite om frustrationen i att gå hemma.

Tvätta händerna och hosta i armvecken och fortsätt att vänta på bussen som en svensk.

https://www.folkhalsomyndigheten.se/smittskydd-beredskap/utbrott/aktuella-utbrott/covid-19/skydda-dig-och-andra/