När man står ensam i en mörk skog och hör slagugglan ropa så förstår man att folk trodde på allt möjligt oknytt förr i tiden.

En riktigt tuffing som gärna ger sig på att jaga fågel om det är ont om gnagare i markerna. Det är något man kan märka år det är dåligt med sork. Då kan slagugglan komma igång senare när skafferiet fylls på med trastar, morkullor och duvor som flyttat söderut under vintern.

Den här ugglan hittade jag och Z när vi var uppe i Svartådalen och skådade. Den satt i en gammal fårhage intill vägen. Med torra granar bakom sig blev det nästan som ett svartvitt fotografi.