Eftersom jag suttit i självkarantän den senaste tiden har det inte hunnit bli så mycket naturskola. Förra veckan hade jag naturskola med en av tvåorna på måndag och tisdag innan min hosta kom tillbaka. Men idag hade jag varit hostfri tillräckligt länge för att gå tillbaka till jobbet och ha naturskola med den andra tvåan.

Under min hemkarantän var en av de svåraste utmaningarna att sysselsätta sig själv på något sätt. Tack och lov hade jag köpt in durkslag och kvastskaft för att tillverka vattenhåvar till naturskolan och de råkade ligga kvar i bilen. Så en av dagarna hade jag i alla fall något att göra. Resten av dagarna har jag mest kämpat för att behålla några former av rutiner. Man skulle kunna säga att jag testat på hur det skulle vara att vara pensionär.

Idag var jag i alla fall tillbaka på jobbet och något annat som var tillbaka på riktigt var våren. Jo den har kommit smygande långsamt en längre tid, men idag när jag samlade den första gruppen vid grillplatsen på skolgården skedde det meden ljuv bakrundsmusik av både rödhake och bofink.

Vårspaning är temat för denna vecka och jag har valt att inte hasta på för snabbt utan bara passa på att njuta och leta spår, vårtecken och annat roligt man kan hitta i naturen nu när solen börjar värma.

Vi har två myrstackar inte långt från skolgården. Den ena ligger på norra sidan av skogen och den andra i södra delen av en åkerholme, så dessa har jag hållit lite koll på. Nu hade båda stackarna vaknat till liv, men det var ändå en enorm skillnad på dem. Eleverna fick gå runt myrstackarna och notera skillnader på norrsida och sydsida av stacken. De fick också jämföra skillnaden mellan de båda stackarna.

Här är en bild från den som låg på sydsidan av åkerholmen. En oerhörd aktivitet, framförallt för den andra gruppen som kom dit när solen skinit på den ett tag.

När första gruppen var vid den sista stacken hittade en av eleverna en skalbagge. En jordlöpare som skimrade i lila. Dessa brukar vara ganska snabba, men nu var det fortfarande morgon och solen hade inte hunnit värma så mycket så den fick fungera som ett utmärkt exempel på de växelvarma insekterna där den ganska stelbent tog sig fram bland löven.

Något jag och eleverna inte upptäckte var den andra jordlöparen under löven. Den upptäckte jag först när jag förstorade upp bilden i datorn här hemma.

Vilken art det rör sig om är jag väldigt osäker på. Parklöpare eller trädgårdslöpare kanske.

Nästa vecka är det Påsklov och då ska vi testa håvarna jag gjort med fritids och veckan efter det blir det exkursion till en damm i närheten för att se om vi kan hitta några vattenlevande djur tillsammans.