Jag hade ganska bra koll på tättingar innan jag började fågelskåda på riktigt. En del sjöfågel hade jag också koll på. Att vissa änder dyker och vissa vippar t ex. Men någon vidare artkunskap hade jag inte och än mindre koll på vilka som var ovanliga eller vanliga.

Änder är dock en bekväm grupp fåglar att börja med och med Asköviken och Frövisjön nära var det heller inte så svårt att börja få kläm på dem. Snatterand var helt klart en fågel jag hade noll koll på och i början tyckte jag också att just den var extra svår att skilja från de mest vanliga gräsänderna. Inte gräsandshanen, men både snatterhonan och snatterhanen tyckte jag var väldigt lika gräsandshonor. Något jag för mitt liv inte kan förstå idag, men det är något jag haft med mig när jag hållit studiecirklar och exkursioner med nybörjare.

Snygg på ett diskret sätt och en fågel med hög integritet. Den är inte framfusig som gräsanden utan håller sig gärna en bit från oss människor. Här i Mälardalen hittar man den i de flesta naturliga våtmarker i sjö och jordbruksmark.

Att få någon bild man var nöjd med var en utmaning. Den vill ju inte gärna komma fram och äta ur handen utan höll sig för det mesta lite på avstånd. Vid Lövsta-gömslet ute vid Asköviken lyckades jag till slut en majkväll när jag satt där ensam och bara njöt av stillheten och fågellivet.