Att fota ugglor är en utmaning även för de som kan det där med foto. De är nattaktiva och fotoljuset är begränsat. Det finns dock undantag bland ugglorna. Vår minsta uggla. Sparvugglan är aktiv på dagen och de flesta gånger man ser den är det i riktigt bra fotoljus.

Tyvärr för mig så håller den till i skogen och när jag är ute och går i skogen vill jag inte kånka runt på för många saker och då blir kameran ofta bortprioriterad. De flesta sparvugglor jag fotat har därför varit ugglor jag hittat när jag rört mig i bil på någon skogsväg.

Min första sparvuggla jag lyckades fånga på bild är dock ett undantag. Då var jag ute och strövade på Ängsö i närheten av Dyvikskvarn när en brunaktig liten fågel plötsligt korsade stigen jag gick på. Allt gick snabbt och jag fattade inte vad det var jag sett. Men den kom snart tillbaka med sitt byte och satte sig i ett träd en bit intill.

Tyvärr hjälpte det inte att ljuset var ok, min orutin som fotograf och min entusiasm över vad jag nyss bevittnat gjorde att mina skakiga händer ändå bara fick suddiga bilder på den lille jägaren.

Men bilder är så mycket mer än något att visa upp. Den här bilden påminner mig om den upplevelse jag var med om och den hjälper mig att minnas.