Idag var jag tvungen att komma in lite tidigare till jobbet så jag fick en extra lång lunchrast, vilket jag utnyttjade till att ta en extra lång lunchpromenad.
Istället för att svänga höger när jag rundar den nedre dammen fortsatte jag rakt fram och tog mig in i skogen jag länge funderat på att utforska.
För egen del var skogen lite spännande med ett stort alkärr och en intressant inäga. Men när jag tog mig förbi kärret så var det mest tråkig produktionsskog med jämnåriga granar och breda raka diken.
Jag tog fram kartan i mobilen och tog sedan sikte på det torp som ligger 100 meter in i skogen från den normala promenadrutten. Där hittade jag äntligen talltita, alltså max 200 meter från min ordinarie rutt som jag har som gräns för min skolgårdslista. Ganska störande men kanske skulle jag kunna lyckas locka ner dem närmre vägen med en liten matning nästa vinter.
Nu vill jag inte mata in dem eftersom de satt och sjöng och ska nog få fortsätta med sina vårbestyr lite mer ostört.
Torpet som till synes verkar stå outnyttjat har väckt mitt intresse och jag tycker nog att det skulle vara kul att kunna nyttja det för lite naturskoleverksamhet. Vedbon hade ett mysigt hål vid nocken så jag hoppas kunna höra kattuggla där nu när våren sätter fart.
Men jag fortsätter att spetsa öronen när jag går förbi där nu och nu vet jag ungefär åt vilket håll jag ska lyssna.
En matning där under vintern tror jag skulle kunna bli riktigt spännande, med skogen bakom och en våtmark och hagmark åt andra hållet. Sen behöver jag nog utforska skogen bakom ännu mer, men marken är stenig och full av moränryggar och lite besvärlig att ta sig fram i så den är inte helt optimal för att ta ut klasser i.
När jag lämnade torpet bakom mig så råkade jag störa en gröngöling mitt i middagen. Jag har sett och hört den där omkring hela vintern och det finns ju gott om myrstackar så jag förstår varför den håller sig där.
Lämna ett svar