En dag på Öland

Profilbild för Johan Karlsson

Nu börjar kryssen på Öland dugga tätt igen. Efter att ha kryssat hej vilt 2015 och 2016 så blev det ett uppehåll på fyra år innan nästa kryss kom när jag var på Öland. Nu tog det bara två år till nästa kryss.

Då 2020 var det videsångare jag kryssade och nu idag var det en större skrikörn. Mer om det krysset lite senare.

Vi har bara en heldag här nu i oktober så vi började som vanligt i gryningen nere vid udden. Dels för att det är vackert och dels för att socialisera med vänner och bekanta.

Vi stod och hängde vid fyren och glodde in i Bertils trädgård där det brukar passera en hel del skojiga fåglar. I början var det dock ganska tomt, men som på en given signal blev det fart på alla småfåglar och en brandkronad kungsfågel kunde höras locka, annars var den mindre hackspetten som dök upp lite senare den roligaste.

Sakta men säkert jobbade vi oss sedan norrut på ön. Stannade till vid fågelstationen där Benjamin fick in dvärgbeckasin och på så sätt tog in en art på årslistan mot mig. Men jag leder fortfarande med två arter.

Det tog rätt lång tid för oss att bara ta oss norr om Ottenby och när vi lämnade Kungsgården så började vi redan bli sugna på lunch så det fick bli en tur tillbaka till Hulterstad och sedan ner till Seby läge för lunch med bästa utsikten.

Förmiddagen var ganska lugn men väl efter lunch började det hända saker. Vi var på väg till en tajgasångare när det kom larm om den större skrikörnen som glatt många igår. Nu var frågan bara hur vi skulle hantera detta.

Örnar som rör sig brukar jag misslyckas med att hitta. Det finns så många ställen att ställa sig på och de flesta av dem kommer örnen inte att flyga förbi.

Vi valde en tvärväg söder om där den larmats och stod där ett tag, men inga fler larm kom så vi bestämde oss för att omgruppera till tvärvägen där den setts.

Väl där kom det sedan ett larm om att den passerat tvärvägen vi tidigare var på och var på väg söderut. Attans, men vi slängde oss i bilen och tänkte genskjuta den på nästa tvärväg. Efter några kilometer kom ytterligare ett larm. Örnen vände nu norrut igen. Det fick bli en u-sväng och sen skulle vi stå där och vänta.

Vi hittade en bra plats att stå på när det kom ett larm om en sibirisk piplärka så resten av resesällskapet som hade skrikörnen igår drog dit. Jag och Benjamin valde dock att stå kvar vilket vi är riktigt nöjda med.

3 minuter efter att de lämnat oss hittade vi en spännande fågel och när den vände upp så rådde det inte längre några tvivel. En större skrikörn.

Kryss för både mig och Benjamin.

3 årskryss för mig och 4 för Benjamin blev det också.

Liknande inlägg

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.