Vi närmar oss jul och det bör väl vara dags att börja summera fågelåret 2022. Ett år som började på Öland och kommer att sluta hemma i Västerås.

Jag har väl inte helt gjort bokslut på året, några årskryss och vem vet. Jag kanske hinner med ett kryss till. Vi har ju en baltimoretrupial i norra Skåne som jag gärna åker ner i mellandagarna för att titta på.

Men jag har ju kryssat andra fåglar under året och det blir ju inga jättelånga inlägg när man ska summera sina kryss nuförtiden. Dels ligger jag på närmare 350 kryss (346) vilket gör att det krävs riktigt ovanliga fåglar för att de ska hamna i min lista. Dels beror det också på att jag större delen av året håller nere min dragradie. Jag kastar mig t ex inte iväg till Skåne för ett kryss hur som helst. För nog har vi haft fåglar som skulle kunna gett mig fler kryss i år. Dvärgsnäppa, vitgumpssnäppor och nu baltimoretrupialen.

3 kryss har jag fått ihop så här långt i år och det första kom i maj.

Rostgumpssvala

Som jag nämnde brukar vi inte kasta oss iväg direkt utan vi kollar gärna om det finns fler som vill med när jag och Benjamin drar. Rostgumpssvala är dock en fågel jag länge trånat efter. En raritet jag kände till redan innan jag började skåda på allvar och har tjatat om så länge min bekantskapskrets i skådarvärlden känt mig.

Därför fanns det inte tid att fylla bilen när det dök upp en rostgumpssvala vid Rynningeviken utanför Örebro. En timmes bilresa hemifrån. Att jag hade ont i ryggen och egentligen inte borde sitta i en bil en timme struntade jag i. Det fick bära eller brista. Med staplande steg gick vi från bilen och ganska snabbt hittade vi fågeln som sen flög runt över våra huvuden en ganska bra stund.

Jag fick ta en liten paus för stretchövningar så att ryggen skulle palla bilresan hem, men det gick vägen och ryggen blev hel igen.

Större skrikörn

När vi var på väg mot Öland så hittades en större skrikörn och våra vänner som redan var på plats kryssade den på fredagen när vi fortfarande jobbade och gick i skolan. Att jaga rovfåglar under två dagar var inget jag såg fram emot, men skulle det dyka upp ett larm så skulle vi gärna dra på den.

Under lördagen när vi skådat ett tag och skulle stanna för att tanka i Södra Möckleby så kom larmet ett par tvärvägar upp. Vi åkte direkt till den närmsta tvärvägen och hoppades att den var på väg söderut. Väl på plats kunde vi konstatera att den förflyttat sig längs tvärvägen norr om vår väg. Vi omgrupperade och stannade till vid Möckelmossen där vi hade bra uppsikt.

Då kom ett larm från tvärvägen vi nyss var på. Jag och Benjamin kastade oss i bilen och åkte iväg, men när vi kom till Resmo kom ytterligare ett larm om att örnen var på väg norrut igen. Nu åkte vi tillbaka och ställde oss strategiskt vid en parkeringsficka och bestämde oss för att inte röra oss ur fläcken.

Vårt resesällskap som redan kryssat den valde istället att lämna oss för att försöka på en sibirisk piplärka.

Strax efter att de lämnat oss fick vi syn på en rovfågel som först verkade vara en fjällvråk, men när den vände upp så stämde det inte och efter ytterligare en liten sväng så rådde det inte längre några tvivel. Det var den större skrikörnen.

Sibirisk piplärka

Efter skrikörnen åkte vi mot den sibiriska piplärkan som var larmad, men där rådde total kaos. Någon hade sett en bergortolan och strax intill hade det hittats en höksångare och platsen var full av folk som inte verkade ha någon närmare koll på vilka fåglar som höll till var. Att det dessutom lades upp en bild på en gulsparv som påstods vara bergortolanen gjorde att det blev ganska dålig stämning. Vi valde att åka därifrån och göra ett nytt försök dagen efter.

Dagen efter var det lugnare. Bergortolanen hade bestämts till vanlig ortolansparv vilket inte är helt fy skam i oktober. Den hittades ganska snabbt och folk hjälptes åt och var tydliga. Sen var det bara att vänta på att piplärkan skulle ge sig till känna. Lätet påminner skarpt om trädpip, men fågeln ser mer ut som en liten rödvingetrast i ansiktet.

Efter en stunds väntande kom första locket. Vi reagerade direkt, men folk omkring som mest stod och småpratade verkade ha missat det. Sen kom ett lock till och ett till och nu fick jag sätta fart på folk att vara uppmärksamma. Jag tog en lov runt bland folk och bad dem sprida vidare att den lockade för fullt.

Frekvensen på locklätena ökade hela tiden och blev till slut riktigt intensivt innan den tog till vingarna och flög upp i tallarna bakom oss.

Nu var vi riktigt nöjda och orkade inte rota efter den längre. Var det någon som missat den på grund av ouppmärksamhet fick de rota själva.


Kommentarer

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.