Artrally i helgen

Andra halvan av januari blir alltid lite mer hektisk än vad jag anar och det kommer lite som en överraskning varje år.

Artrallyt i Västmanland är en anledning. När jag sätter mig med datorn hemma så skriver jag på föreningens hemsida och hinner inte med att skriva för egen del. Dessutom har jag ett eget litet projekt med statistik för rallyt som jag jobbar med och uppdaterar.

Som om det inte vore nog så ingår jag i programgruppen och ska vara färdig med vårens program som vi jobbar med. Så det är inte att ingenting händer som gör att jag bloggar mindre. Tvärt om har jag fullt upp.

Vi hade i alla fall Artrally i helgen och för fjärde året i rad deltog vi till fots. Tredje året i rad samma sträcka. En sträcka som slutade med 46 arter 2021 och då kände vi att vi med lite flyt och tålamod borde kunna nå 50 arter. Förra året slutade vi på 49 arter vilket vi nådde med över en timme kvar av rallyt så det kändes riktigt nesligt.

I år var det ganska glest med s.k invasionsarter som siskor, sidensvansar, korsnäbbar. Därför höll vi våra förväntningar ganska låga. 40 arter är skamgränsen. Det skulle vi bara klara. Sen är 45 en riktigt fin siffra och allt över det är riktigt bra.

Vi började vid Bälbytorp där det finns en matning i skogskanten som ger bra med skogsarter. Den enda art av de förväntade som saknades när vi lämnade och började promenera mot Skälby var entita.

Sen fortsatte vi genom Skälby där vi fick in de arter vi ville ha och på Hacksta hittade vi tornfalk, gröngöling, havsörn och både fjäll- och ormvråk.

Nere i hamnen hittades dubbeltrast, men ingen duvhök. Tiden är alltid en motståndare och vi kände att vi måste vidare. Längs Lögastrand kunde vi hitta de trutar vi ville och tubade in pilgrimsfalk som satt på ASEA-tornet. En gärdsmyg flög i strandkanten.

Vasaparken gav noll fåglar men hade vi inte tagit den vägen hade vi missat sidensvans som satt i ett träd på väg dit.

Vid skitviken hittade vi bläsand och kungsfiskare, men ingen gråhäger. Vårt första riktigta bakslag. Vi tog ett par extra varv förgäves och kände för första gången stress. Vi måste hinna till Hamre våtmark.

Gråhägern var nog bara lite trött, för den hade slagit sig ned i ett träd i Notuddsparken och där hade vi också ringduva. Nu fick vi mer energi och gick med raska steg mot Hamre våtmark. När vi sedan hittar en entita på väg dit kom ytterligare en energiboost.

Vid Hamre våtmark var det sävsparv, skäggmes och vattenrall som var målarter. Skäggmes hittades, men ingen vattenrall eller sävsparv. Nu brottades vi verkligen mot klockan. Med 10 minuter kvar valde vi att gå tillbaka till vassen där vi hört skäggmes. Det kändes som bästa platsen för vattenrall och sävsparv. När vi kom dit hittade Benjamin en vattenrall och sen var det bara att vänta ut de 8 minuter som var kvar.

49 arter stannade vi på i år igen. Ett resultat vi inte hade väntat oss när vi hade det lite motigt borta i hamnen och i Skitviken.

Till skillnad från förra året kändes det riktigt bra att nå 49. Då kändes det mer som att vi gått miste om att nå 50.

Våra 49 arter räckte dessutom till seger i både ekoklassen och hela rallyt.

Ett väl genomfört artrally