Här skådar jag – Hagabergsskogen

Jag började jobba på Hagabergsskolan 2012 och jobbade där till 2021 så det blev 9 läsår på skolan och det var också där jag började med att ha en skolgårdslista. För man listor så gör man det och då kan man inte låta bli att skapa nya listor. Fler av dessa listor man startar rinner ut i sanden eftersom de saknas kontinuitet. Men en skolgård tillbringar man gott om tid på och då blir det lätt hålla den kontinuitet som krävs.

Lunchpromenader

När jag började på Hagaberg så hade jag fortfarande mitt diskbråck i färskt minne och jag var väl inte helt återhämtad, så jag var noga med att utnyttja mina raster för promenader. Här kunde jag bekanta mig med en skog som jag snabbt lärde mig att trivas i. En skog som påminde mig om de skogar jag lekt i som barn.

Jag gick för det mesta samma runda och under den första våren började jag att vara noggrann med att skriva upp vilka fåglar jag hörde och såg. Något jag fortsatte med under alla år jag jobbade där. Det mesta rapporterades på Artportalen, men tyvärr var jag inte helt konsekvent med vilken lokal jag rapporterade på så dessa rapporter finns utspridda på olika lokaler. I början la jag det mesta på Erikslund, men efter ett tag började jag rapportera på Persbo som var den gård som låg på andra sidan skogen.

Mina rapporter gjorde en del nytta eftersom de låg till underlag för den inventering som senare gjordes när det nya bostadsområdet Sätra började att planeras.

9 års flitigt rapporterande gör nytta.

Vintermatning

Jag började mata fågel redan första vintern vid Hagaberg. Under mina 9 år där hade jag matningen på 3 olika ställen. Först en liten promenad från skolgården. En plats vi gick med förskoleklasserna till, men det blev aldrig så att vi kunde få till någon bra verksamhet med eleverna där trots att matningen var riktigt bra. Gott om hackspett, alla skogsmesar och en del domherrar och grönfink. Sen hade jag nötskrikor i mängder där, men de drog så fort man kom i närheten.

Jag flyttade senare till en plats närmare skolgården. En matning i skogsbrynet kändes bra. Kunde locka både trädgårdsfåglar, finkar, sparvar och skogsmesarna från skogen. Jag trivdes med den men tyvärr fick den inte vara ifred och flera gånger kom jag dit och fann den förstörd. Då flyttade jag till andra sidan skogen där jag lyckades mata in en korp vilket jag tycker är riktigt kul. Den roligaste art jag matat in på en matning någon gång.

Vedbobacken

Jag måste också passa på att skriva om Vedbobacken som låg ett stenkast från skolgården och arter jag hittade där räknade jag inte in på skolgårdslistan. Men då och då passade jag på att ta en promenad upp på backen och vi var där med våra elever ganska ofta.

Vedbobacken är en trevlig lokal där jag gjort en del roliga fynd. Kornknarr brukade spela där under sommarnätter och det rastar en hel del fågel i buskmarken runt hela backen under hösten. Lappsparv, hökuggla, rödstrupig piplärka är några roliga arter jag hittat där.

Utsikten från toppen är riktigt bra och när jag började sent hände det att jag tillbringade några timmar på toppen av backen för lite sträckskådning.

Skolgårdslistan 102

Jag slutade på 102 arter på skolgårdslistan på Hagabergsskolan. Skolgårdslistan är lite som en tomtlista, men jag har utökat den att också omfatta den lunchpromenad jag gick oftast och där jag rörde mig med elever i skogen så förutsättningarna är något bättre än hemma på tomten.

Nu på Gäddeholm har jag dubbla skolgårdslistor. En äkta där jag följer tomtlistereglerna och strikt håller mig på skolgården och en med det utökade området jag rör mig på vid mina lunchpromenader och med elever.

Roliga arter

  • Kungsörn (2 gånger)
  • Mindre strandpipare (överflygande under en brännbollsmatch med personalen)
  • Hussvala (i november)
  • Trädlärka (årligt sjungande i skogsbrynen norr om skogen)

Med nya bostadsområdet Sätra kommer denna lokal troligtvis bli lite mer besökt av andra, men skogen är till stora delar skyddad och kvar som den är. Tyvärr är åkermarken där jag gjorde en del trevliga fynd det som blir bostadsområde så tranorna, tofsviporna och lärkorna lär redan ha försvunnit.

Inte långt från Hagabergsskogen ligger Vedboskogen. En skog som också håller fina naturvärden. Båda dessa skogar saknar löparspår och andra anläggningar så känslan blir mer naturlig än t ex Björnön och Rocklundaskogen. Tillsammans med Vedbobacken är de väl värda ett besök då och då även om jag numera sällan har vägarna förbi dem.


Kommentarer

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.