Den här helgen räknar vi fåglar. I hela Sverige räknas det fåglar.
Jag räknar fåglar hemma, men det går trögt. Några talgoxar, pilfinkar och blåmesar. Sen har vi någon enstaka gråsiska, koltrast och domherre.
Gulsparvarna har försvunnit och siskorna är inte alls lika många hemma längre.
Men igår kväll när vi såg på På spåret såg jag en skugga i ögonvrån utanför fönstret och när jag tittade dit var det en kattuggla som jagade för fullt. Snacka om jackpot.
Jag har varit hemma med ont i halsen, så jag borde haft möjlighet att räkna ordentligt, men när fåglarna dragit vidare så har de.
Det halsonda är långt ifrån över, men jag var ändå tvungen att ge mig ut till Notudden idag. Dels hade vi en offentlig räkning med Västmanlands Ornitologiska Förening där idag som säkert klarat sig utan mig, men jag hade också lovat en vän att han skulle kunna filma en film om Vinterfåglar inpå Knuten för skolor. Hur man räknar och varför man räknar. Så det var bara att pallra sig dit.
Lite tungt blev det, men friskluft skadar inte när det trots allt var ganska milt. Men framförallt hade jag en trevlig stund med riktigt gott om fågel och även gott om mänskliga besökare vid matningen.
Matningen ligger precis intill en spång över alkärret i Notuddsparken som trafikeras ganska flitigt så fåglarna där har blivit tämligen oskygga. Visst minskar de om man som vi står där och många stannar till. Men det är framförallt skator, kajor och kråkor som drar iväg. Mesarna, domherrarna, steglitserna, koltrastarna och siskorna fortsätter att komma som om ingenting har hänt. Tills en sparvhök dyker upp. Då försvann de snabbt och så tog det 5 minuter innan den första blåmesen vågade sig tillbaka.
Kungsfiskare och gärdsmyg kan man också hitta där. Fast de kommer inte till matningen utan håller sig på andra sidan alkärret.
Nu blir det till att fortsätta att kurera mig och hoppas på att bli frisk till måndag så jag kan räkna fåglar med eleverna på jobbet också. Men som jag känner mig just nu är jag tveksam.
Lämna ett svar