Tajgasångare är en östlig art som närmast häckar i Uralbergen. Den är släkt med lövsångaren men mindre. En av våra minsta sångare. Första gången den sågs i Sverige var 1961 på Öland och den har blivit en vanligare och vanligare gäst under höststräcket i Sverige. Från 2013 har den t ex varit årlig i Västmanland. När vi startade upp vår ringmärkningsverksamhet i Västerås 2020 hade tajgasångarens förekomst under höstarna ökat så mycket att det inletts forskning på om det rörde sig om en förändring i flyttmönster, så givetvis ville vi också fånga en tajgasångare.
2021 hände det dock något. Uppgången kom av sig och hypotesen är att den kalla och blöta våren var en anledning. Vårflytten från den förmodade västflyttande populationen försenades och sammanföll troligtvis bättre med den normalt flyttande populationen som flyttar till sydostasien.
Det finns nämligen flera sätt att separera populationer. Geografiskt är en vanlig variant, men tid kan också dela upp populationer. Flyttfåglar som kommer samtidigt bildar par med andra flyttfåglar som kommer samma tid. Om då fåglar flyttar åt olika håll blir det lätt att de med kompassen åt samma håll slår sig ihop med varandra.
Nedgången sammanföll dessutom ganska väl med uppstarten av vår ringmärkningsverksamhet så vi har trånat efter tajgasångare förgäves känns det som. Nu har dock förekomsten gått upp sakta från 2020. I år finns det tecken på att vi kan få ett liknande år som 2020 igen och när nu vindarna och tiden såg riktigt bra ut så hetsade jag ganska friskt i lördags om att det skulle smälla till på söndagen.
Nu var det inte bara tajgasångare jag hade i åtanke. Jag kände på mig att det skulle fyllas på med lite av varje och det var med besvikna steg jag kom tillbaka från min första nätrunda.
Vi är ganska vana med gott om fågel direkt på morgonen och nu var det bara några enstaka fåglar.
På det sättet fortsatte sedan morgonen som sakta gick över till förmiddag. Det enda som inte övergav oss var hoppet, men våra förklaringar och pepp kändes ganska krystade. ”Det har ju hänt förut att tröga dagar lossnar efter ett tag” och ”Det är oftast de tröga dagarna som ger något roligt”
Samtidigt hade vi besök från Naturskyddsföreningen i Hallstahammar, men de var ganska glada ändå. Vi hade gott om tid för dem och artmässigt kunde vi erbjuda ganska bra variation.
Strax efter 10 skedde dock en förändring. Det blev lite mer rörelse på fåglarna men i busknäten som jag gick till var det fortfarande sparsamt med fågel. När jag kom tillbaka så var de som gick åt andra hållet kvar vilket brukar vara ett tecken på att de har fågel eftersom de har kortare att gå.
De sa att de hade strul med en fågel som satt lite trassligt så jag tänkte gärdsmyg och fokuserade på fikat igen. Sen tyckte vi att vi hörde att de ropade tajga, men var inte helt säkra tills Felicia kom tillbaka efter mer påsar och bekräftade att de plockat en tajgasångare ur nätet.
Nu blev det fart vid bordet. Jag fick stoppa besökare som ville springa ut till näten och vi fick skicka larm på lokallarmet och BirdAlarm om att vi hade en liten raritet i en påse som skulle märkas inom en halvtimme.
Pulsen steg och Petter som är en ganska rutinerad märkare var riktigt tagen när han kom tillbaka och var riktigt darrig när han märkte gransångare efter gransångare innan det var dags för juvelen.
Nu skulle den bara dokumenteras men när den skulle vägas så drog den ner benen i burken så för säkerhets skull åkte den ner i påsen igen. Där fick den ligga ett tag för att pulsen på P skulle gå ner lite.
Till glädje för åtminstone två skådare som var snabba till oss för att få vara med när den dokumenterades och släpptes.
Trots att den fram till 2000 var riktigt ovanlig i Västmanland så fanns det två tajgor ringmärkta i Västmanland på 1900-talet. 1988 och 1985. Dessutom ytterligare en 2009. Men detta var Västmanlands första ringmärkta och länets första.
För mig blev det fotokryss så nu får jag skriva ytterligare en Fåglar jag fotat.
Snart ska jag dessutom skriva om mina fåglar i augusti och snart är september slut. Mycket ringmärkning blir det, men lite sträck och Öland har jag också hunnit med och en ny skolgård.
Lämna ett svar