Halvtid

I morse ringde doktorn som han lovat för att diskutera min arbetsförhet och vi kom gemensamt fram till att jag fortfarande behöver en tid till innan jag är fit for fight, men att det är bra om jag kan komma igång och jobba deltid. Av två anledningar. 1. Försäkringskassan är lättare att ha att göra med om man jobbar lite. 2. Man återhämtar man sig bättre om man kan komma igång med jobbet av social skäl.
Den första anledningen bryr jag mig faktiskt inte om. Jag gillar att bråka med byråkrater och skulle säkert kvickna till ännu snabbare om jag fick vara lite arg på FK först. Den andra anledningen är desto viktigare och för en socialnarkoman som jag blir jag snart galen av att inte kunna ta mig längre än till Hemköp på egen hand.
Sagt och gjort blev jag halvtidsarbetsför i två veckor och till en början kommer det att ske hemifrån.
Jag kan säga att det gick sådär. Strax innan doktorn ringde hade de första jobbsamtalen nämligen börjat komma och dagen fortsatte sedan i en ganska intensiv takt och när jag jobbar hemma  brukar inte ens lunchen betyda någon rast så min första halvtidsdag blev till en heltidsdag vilket inte var direkt optimalt eftersom att mycket jobb också betyder mycket stillasittande (liggande i mitt fall just nu) Så runt eftermiddagen var jag tyvärr ganska stel.
Det hela löstes av att vi när NPG kom hem tog bilen (med full rumpvärme på) till Vårdcentralen för att hämta mitt sjukintyg och därefter tog en tur ut bland åkrarna och byarna kring Västerås. För att sedan svänga förbi Flisans skola och försöka hämta henne, men hon skulle med en kompis hem, så istället for vi till Hemköp och hämtade ett paket jag fått.
Efter den turen kändes jag mycket mer uppmjukad och kunde med lätthet genomföra mina strechövningar. Inga längre promenader idag, men mycket bättre rörlighet än på länge. Kan jag bara hålla mig borta från att halka eller snubbla på snöplogkanter så ska jag nog kunna överleva det här med hedern i behåll och kanske rent av ta mig till jobbet innan min halvtidssjukskrivning är över.