Det var ett tag sedan jag skrev om min ryggrehabilitering och det beror nog på att jag haft en del att stå i på jobbet och inte haft tid att känna efter så mycket.
I alla fall känns det oförskämt bra. Så bra att man blir riktigt orolig.
I måndags eftermiddag så kändes en av stretchövningarna som tidigare bara gjort ont för första gången sen ryggskottet som stretching.
Jag har känner också att jag vilar benen när jag sitter. Ett framsteg, men också en potentiell fälla. I och med att jag står hela dagarna på jobbet har jag blivit ganska trött i ben och rygg av en arbetsdag. Nu kan jag om jag vill slå ner rumpan och vila en kort stund vilket gör att jag faktiskt orkar stå längre. Men det är också oroande eftersom det generellt sett inte alls är bra att sitta.
Det är nu den riktiga utmaningen börjar. Att fortsätta att stå och jobba, promenera och stretcha trots att behovet inte alls är lika akut längre. Om någon ser mig sitta, säg åt mig att stå. Fortsätt gärna fråga hur det går med mina övningar och promenader så att jag inte glömmer bort dem.
Lämna ett svar