Skrattmåsen är go och glad. Han har doppat huvudet i choklad.

Det chokladbruna huvudet gör skrattmåsen ganska lätt att känna igen. Men vanligt folk som inte orkar bry sig kallar dem ändå för fiskmåsar när de skränar utanför någon uteservering på stan.

De är väldigt sociala och häckar i stora kolonier. En stor och skränig koloni är gynnsam för fler arter eftersom de håller vakt och det blir ett herrans liv så fort någon rovfågel dyker upp.

Det bruna huvudet har de bara i sommardräkt. Jag är inte helt säker, men jag tror att de mörka fjädrarna slits fram. Dvs att de har fjädrar  som är vita längst ut som sedan slits till våren och är bruna.
Bergfinkshanar är en annan art som sliter fram sin sommardräkt.

Anledningen till att jag tror det är att man i vinterdräkten lätt kan skönja huvudteckningen fast att huvudet är vitt.

Själv tycker jag nog att skrattmåsen är som snyggast på vintern. Men det är bara några få som stannar kvar här hemma hela vintern. De flesta flyttar söderut till kusterna runt Nordsjön.

Skrattmåsen skrattar inte. Den fanns inte i Sverige på 1700-talet och Linné blandade ihop den med Sotvingad mås som heter laughing gull på engelska och den skrattar.