Tack och lov kryssar jag inte lika ofta längre, så det funkar rätt bra att lägga in en kort resumé om de arter jag kryssat sen jag la av med bloggandet sist.
Det sista krysset jag skrev om här var ökenpiparen i Frövisjön 2020. Men jag tror också att det saknas några före den så jag börjar 2019 och går igenom de kryss jag lyckats med.
2019
#332 wilsonbeckasin
Jag var på väg hem från BirdLife Sveriges riksstämma när det första larmet kom om denna amerikanska art kom. Den skulle tydligen spela på ett hygge i Uppland.
Vi var faktiskt inte så långt därifrån, men orkade inte ta omvägen hem eftersom vi var ganska trötta efter att ha åkt från Umeå.
Dagen efter bar det dock iväg tillsammans med Benjamin och runt 500 andra skådare. Det rörde sig om ett förstafynd för Sverige så att det skulle vara många där var väntat.
Ganska imponerande när beckasinerna började spela och alla stod tysta och på helspänn för att höra det pärluggleliknande lätet från wilsonbeckasinen.
#333 gråhuvad vipa
2019 var en riktig MEGA-vår. Efter wilsonbeckasinen i april dök det nämligen upp en gråhuvad vipa i Värmland i maj. En art som hör hemma i Mongoliet och som bara setts två gånger tidigare i Europa. Dels en i Turkiet och så denna fågel som siktats i Norge veckan innan.
Vi planerade in ett besök väl och fyllde bilen med skådarkompisar och begav oss iväg en vardagkväll när vi alla slutade tidigt. Ett riktigt lyckat drag.
#334 silkeshäger
Silkeshäger är en art som gäckade mig länge. De dök oftast upp för långt bort, eller hemma när jag var bortrest. Men i slutet av maj 2019 låg jag hemma på soffan och hade ingenting för mig när telefonen pep till. En silkeshäger utanför Linköping.
Jag frågade Benjamin om han var sugen, vilket han var. Väl på väg kom ett larm om en praktejder utanför Norrköping. Den hade varit där ett tag och vi hade planerat att försöka få in den på väg till Öland en vecka senare. Men nu tog vi den av bara farten på väg mot Svartåmynningen och silkeshägern.
2020
#335 Större turturduva
En riktig mardröm under 2019. Jag tror att jag gjorde 5 försök på den arten utan att lyckas. 4 av dessa gånger var jag på väg till andra destinationer och tänkte ta den på vägen. Men jag började så smått tro att jag aldrig skulle lyckas.
Den här duvan hade hållit sig ganska stationär i Kristinehamn i Värmland och vi hade varit där i mellandagarna 2019 och gjort ett försök, men det blev bara kalla fötter och tallbit. Nu hade den visat upp ganska rutinbundna vanor där den dök upp på samma adress varje morgon, så vi såg till att vara där i god tid och väntade.
Ett drag som visade sig riktigt bra för plötsligt kom en fågel flygande lågt mot oss. Där är den tänkte jag utan att tveka och mycket riktigt var det den.
#336 Svarthalsad trast
En art jag kryssat tidigare, men observationen blev sänkt eftersom det visade sig vara en hybrid. Nu hade jag knappt hunnit hem från krysset på den större turturduvan innan det dök upp ett larm på en svarthalsad trast i Akalla utanför Stockholm.
Inte ens en vecka hade det gått på det nya året och jag hade redan 2 nya kryss. Hur skulle detta sluta.
Då hade vi förvisso hört talas om det nya coronaviruset, men föga anade vi att detta skulle bli det sista draget där vi inte behövde bry oss och tänka på att hålla avstånd.
#337 Ökenpipare
Denna vadare har jag redan skrivit om här. Jag var hemma med skrovlig hals och lite småsnorig så det var riktigt jobbigt när larmet kom.
Men när en bekant ringde om att den gick att se även över åkern intill sjön gav vi oss dit och stod en bit ifrån alla andra. Vi såg den faktiskt riktigt bra, troligtvis bättre än de som stod en bit bort och uppförde sig som om det inte pågick en pandemi.
Efter ett tag började folk stanna vid oss, så efter att ha fotat fågeln ordentligt genom tuben gav vi oss hemåt igen.
#338 Tjockfot
Ytterligare en fågel jag skrivit om. Men bara om att jag fotat den. Detta var den första dragbara tjockfoten i Västmanland och trots pandemi blev det ganska mycket folk.
Tack och lov var det vid Norsa utanför Köping och där finns det gott om plats att sprida ut sig på, så trots mycket folk blev det aldrig riktigt trångt.
#339 mindre gulbena
Ett mindre minnesvärt kryss. Under pågående pandemi delade vi upp oss i bilar och åkte i karavan ner mot Västergötland. Inte alls lika roligt som det brukar vara.
Att vi dessutom fick en riktig skitobs på fågeln gjorde inte saken bättre. Allt som jag brukar förknippa med drag och kryss var som bortblåst.
Inte ens en bild från platsen tog jag. Jag minns inte ens om kaffet var gott.
#340 Videsångare
Äntligen ett kryss på Öland igen. Senast det begav sig var i oktober 2016 och då kryssades det hej vilt.
Fågeln hade upptäckts några dagar innan vi skulle åka ner och jag hade ställt in mig på att den skulle vara borta innan vi kom fram. Men ibland har man fel helt enkelt. Tack och bock för det krysset.
2021
#341 Skäggtärna
Pandemin har verkligen gjort att man inte är på tårna längre. Den här fågeln hittades en lördag vilket under normala omständigheter borde ha inneburit ett snabbt beslut och direkt avfärd mot Hjälstaviken.
Istället sov vi på saken och gav oss iväg dagen efter och fick en riktigt fin observation.
Obsen var i alla fall bättre än bilden jag tog genom tuben.
#342 större piplärka
En art som är så gott som årlig i Sverige, men jag har ändå missat den gång efter gång. Nu var vi på exkursion med VOF. Draglördag som vi kallar den, då vi åker dit larmen pekar.
Vi stod på Rönnskärs udde och spanade efter sträckande fågel och hade det ganska mysigt när det kom ett larm från Järvafältet utanför Stockholm.
Äntligen fick vi dra på draglördag och äntligen fick jag kryssa större piplärka.
#343 Rubinnäktergal
Drömarten nummer ett för många skådare i Sverige. Plötsligt dök det upp en bild i en artbestämningsgrupp på facebook och då blev det fart på skådarsverige.
Vi valde att åka dit första lördagen efter upptäckten. Något många andra också valde att göra.
När vi kom till Vargön var det ingen som sett fågeln sen den upptäcktes vid gryningen. Den blev väl störd av alla skådare stackarn.
Jag och Benjamin valde att gå runt och spana trädgårdar i området där den setts under veckan och vår strategi var att gå in på gator där vi inte såg några andra skådare. Ett lyckat drag för på en gata tom på skådare fick vi syn på en fågel. Benjamin var snabbast upp med kikaren och kunde snabbt konstatera att det var rubinen.
Det mest bisarra larm jag någonsin skickat ut. Efter att ha varit spårlöst försvunnen i 5 timmar med minst 1000 skådare i området fick vi kanske 2-3 minuter med den ensam innan gatan fylldes med folk.
Fågelupplevelser kan vara olika och trots att det var en riktig godbit Benjamin återupptäckte så är det inte fågeln vi minns från den dagen.
Vi åkte tillbaka helgen efter och fick se den ordentligt och i lugn och ro.
#227 gulkindad kricka
En fågel vi ”kryssade” redan 2013 i Frövisjön, men då var den inte kryssbar eftersom arten då fortfarande ansågs kunna vara en parkrymling.
Senare forskning och analys av DNA har dock visat att de flesta gulkindade krickorna i Europa faktiskt kommer från vilda populationer.
Så när raritetskommittén släppte sitt senaste nummer av RK-nytt så blev det ett så kallat soffkryss.
Lämna ett svar